Malou - more stardust

Jag slutade på eniro någon gång vid denna tiden förra året. Jag fann det inte stimulerande längre så jag slutade och började på ett till synes trevligt IT-företag.

Snabbt insåg jag att chefen var knepig, med otraditionella metoder så började han sakta trycka ner mig mer och mer. För det första så skulle jag börja bearbeta kunder till företaget (helt naturligt) ... men från telefonkatalogen.

Efter en månad så började "pressen" komma, varför jag inte gjort några affärer osv. Värt att nämna är att jag skulle alltså sälja internetlösningar typ virtuella servers osv. Just ja. Tror ni att jag fick en utbildning? NEJNEJ, jag fick läsa på internet om detta. Efter ett tag så hårdnade klimatet ytterligare och varje dag gav han mig gliringar att jag inte kunde mitt jobb, att jag var lat osv osv.

Jag gjorde allt i min makt för att imponera på honom,. lärde mig allt som jag skulle, gjorde veckoutskick, byggde upp en databas osv. När han efter ca 2 månader en dag började vråla på mig (det gjorde han ständigt mot alla andra) så kände jag att nog är väl nog. INGEN skriker på mig på en arbetsplats. Han skrek en massa. Då var det för samtidigt som jag kom på morgonen så pratade jag i telefon med en väninna och det gillade han inte. Samtidigt som jag pratade med väninnan (samtalet varade i 3 minuter) så startade jag datorn osv, så jag satt inte stilla och bara pratade.

Efter det utbrottet då han sa en hel rad olika elakheter, så sa han att vi skulle ha ett möte om detta (mitt hemska beteende, har jag nämnt att karln inte hade någon självinsikt?) på eftermiddagen. Det blev eftermiddag men inget möte. Så jag skrev ett email till honom när jag kom hem:

"Eftersom vi inte hade ”ett möte” idag som du sa angående förmiddagens händelser så väljer jag att bemöta dina synpunkter mailledes.

Tidpassning:
Det stämmer att jag vid några tillfällen (det var ju inte varje dag) kom försent till jobbet 3-7 minuter. Detta berodde på buss 2 som var försenad. Jag lämnade mitt hem 07.05 och kom ändå försent. Du påpekade detta för mig för någon vecka sedan, och efter det åkte jag då med Håkan hela veckan innan jag fick körkort. Du erbjöd mig att börja klockan 08.30, men jag ville inte vara till besvär med tider och dylikt så jag valde att komma så pass tidigt för att jag då skulle vara i tid. Jag kom således till jobbet 07.30-07.40 och sedan väntade jag till oftast "O" kom och öppnade. Efter det så fick jag mitt körkort och jag kör nu själv och är i tid.

”Övertid”:
Vad jag förstår så ser du att man är driven, engagerad och vill komma någonvart i livet när man är kvar på jobbet senare eller kommer tidigare utöver sina normala arbetstider. Jag kan förstå att du vill ha engagemang av din personal och jag tycker att jag visar både engagemang och målmedvetenhet även om jag går hem klockan 17.00. Jag har jobbat hos dig i 2 månader och jag har inte så pass mycket arbete så att jag har anledning att vara på jobbet efter 17.00. När jag har mer kött på benen, när jag måste få iväg offerter och administrativt arbete måste göras så är det en självklarhet för mig att vara på jobbet tills det är klart. Men efter två månader så kan jag inte det ännu. Och jag är ledsen att du inte gillar att jag sticker iväg från jobbet ”prick fem”. Jag kan bara förklara hur jag ser det. Jag har dessutom erbjudit mig att när ni behöver hjälp osv med flytt och ombyggnad så hjälper jag gärna till.

Mina resultat:
Jag har jobbat hos dig i 2 månader som sagt. Till dags datum ligger det inne 222 kontakter i Kontakt, jag har ca 90 emailadresser, 25-30 stycken är intresserade av affär från feb-maj. Jag har startat ett veckoutskick som skickas ut till dessa emailadresser. Detta är fakta och detta har jag gjort. Jag önskar att du ser detta mer långsiktigt än vad du tydligen gör. För mig är det en självklarhet att jag gör allt i min makt att sälja och marknadsföra oss. Men när jag ringer slumpmässigt från telefonkatalogen så är det självklart att man träffar på olika företag, med olika förutsättningar, och att det tar lite tid att bearbeta upp den kundstock som vi eftersträvar.

”Frihet under ansvar”:
Jag har alltid jobbat med parollen ”frihet under ansvar”. När man ringer så pass mycket som jag gör så är det ett måste att koppla av någon stund i timmen, om det är att surfa i 5 minuter, eller ringa ett privatsamtal, det tycker inte jag spelar någon roll, detta mot att man fortfarande gör sitt jobb. När vi skaffade mig denna mobiltelefonen så sa du att jag fick ha denna som allsidig mobiltelefon, alltså även som privat. Och då är det så att när någon vill få tag på mig, så ringer de mitt jobbnummer. Och nu pratade jag med en vännina på morgonen. Detta gjorde jag samtidigt som jag startade upp datorn och kollade mailen. Jag trodde att en sådan grej var okej, men självklart kan jag ta mina ev privatsamtal på lunch och raster. Jag var under tron att det var frihet under ansvar och så länge jag sköter mitt jobb så är det okej att prata några minuter på morgonen om telefonen ringer.

Mitt Körkort:
När jag började hos er så sa jag 3 saker, 1, att jag skulle på en usaresa denna sommar och behövde 4 veckors semester. 2: Att jag sitter som nämndeman en gång i månaden och behöver ledigt för det. Och 3: jag håller på att ta körkort och jag behöver ta körlektioner för det. Du har låtit mig ta lektioner i fred och jag har tackat dig åtskilliga gånger för det, jag köpte även en julblomma som ett litet tecken på min uppskattning. Jag tycker att jag har visat att jag är tacksam för att jag fick möjlighet att ta körkortet. Jag är ledsen om du uppfattar att jag tog detta för givet eller att jag inte var/är glad för det.

Egna initiativ:

Jag har suttit många kvällar hemma för att lära mig Word 2007 för att det ska gå smidigt att göra utskick. Jag hjälper "D" med hur han skall hitta nya kunder och peppar honom i att ringa mer samtal. Jag gjorde (efter en diskussion vid fikabordet att vårt telefonnummer skulle synas mer nere i butiken) ett förslag till dig på hur man skulle kunna visa telefonnumret mer framträdande nere i butiken (självklart bara en idé, hur jag skulle kunna tycka det kunde vara). Jag har pratat med kompisar som jobbar med IT för att få bredare kunskaper, jag har även fått sätta upp vårt veckoutskick på IKEA IT för att se om någon kunde vara intresserad. Jag har anpassat Kontakt efter vår verksamhet och har lärt "D" det. Jag för protokoll på våra möten och renskriver dem snabbt så vi alla kan ta del av dem.

Kontentan är att jag vill påvisa att jag visst bryr mig om företaget, att jag, när det är läge inte har problem att jobba över, att jag ställer upp när det behövs. Sedan behöver jag mer tid för att visa resultat. Jag vill inte vara orolig för att du inte är nöjd med mig, att du inte vill ha kvar mig på företaget pga att du tror att jag inte ger allt.

Om det är så att du inte är nöjd med mig så finns det ingen anledning för dig att ha kvar mig på företaget. Men om vi kan tillsammans hitta en förståelse för varandra och hur vi ska arbeta så tror jag fortfarande att detta kan bli en startbräda på något riktigt bra. Och du måste att se att jag gör resultat redan nu, även om de inte är faktiska affärer just nu. Men blivande."

Jag kan tycka att jag var väldigt snäll när jag skrev detta email. Jag kunde ha sagt att jag skulle dra hans ass till facket, och anmäla honom och att jag inte tolererar skrik osv. men det gjorde jag inte.

Hur reagerade han på emailet? Jo, han tyckte att jag förringade honom genom att skriva i mailet att "O" kom och öppnade för mig på morgonarna (jag hade ingen nyckel) eftersom han minsann alltid var först. Vilket är bullshit. Men vad är det för chef som fokuserar på det liksom?????

Den eftermiddagen ringde jag eniro och fick komma tillbaka, och anmälde mig till högskolan. Några dagar efter så sa han upp mig. Och jag är glad att jag lärde känna honom, eftersom nu har jag en bra chef att skriva om i mina uppsatser i ledarskap, och så detta stolpskott till chef som är den värsta chef man kan tänka sig. Så inget ont som inte har något gott med sig ;)

Men att det finns såna här chefer. Det är så skrämmande. Och jag är en väldigt stark person, men han bröt ner mig fullständigt. Detta trots att jag är en jävligt bra och drivande och innovativ säljare. Och som kan min sak. Det är till och med så att ett år efteråt så har jag en klump i magen när jag skriver om detta. Usch.